LunarStorm: världens första sociala medium

BBS-eran innan LunarStorm

Rick hade i flera år dessförinnan drivit så kallade BBS:er, Bulletin Board Systems, en primitiv form av elektroniska anslagstavlor. Det såg ut ungefär som Text-TV, ingen grafik och bara 16 färger, men oerhört spännande. På den tiden surfade man inte till en webbadress, utan ringde upp en BBS på ett telefonnummer. Det kunde bli dyrt, för man betalade per minut. Lokalsamtal, regionsamtal och utlandssamtal gjorde det än värre, särskilt om man ville besöka en BBS i ett annat land.

BBS:erna befolkades av unga datornördar, och diskussionerna handlade tyvärr nästan alltid om programmering och Star Trek. Det intresserade inte Rick det minsta. Dessutom krävdes dyr och krånglig utrustning, och verktygen var allt annat än pedagogiska. Man var helt enkelt tvungen att kunna teknik. Men Rick såg möjligheterna. Tänk om man kunde få in de icke-nördiga grabbarna, och framför allt tjejerna? Då skulle samtalen kunna handla om allt det vi pratar om i det vanliga livet. Han drömde om att göra det folkligt.

Ett ganska trist internet

1996 kom Rick i kontakt med internet för första gången. Han satt på Halmstads stadsbibliotek och klickade runt på hyperlänkar. Internet var statiskt och trist. Det var tiden då alla ”googlade” på Altavista, webbläsaren hette Netscape Navigator och varje hemsida hade en Under Construction-skylt och en GIF med skuttande älgar.

Det fanns några sätt att kommunicera, men vart och ett krävde sitt eget program: ett för e-post, ett för diskussionsforumen på Usenet, ett tredje för att chatta på IRC. Fortfarande kändes det som att de gamla datornördarna styrde och ställde med sina obegripliga gränssnitt och förkortningar, som om de inte ville släppa in vanligt folk. Tänk om man kunde bygga ett webbaserat, totalintegrerat och lättanvänt relationsverktyg, helt fritt från datorbegrepp?

Rick började snickra. För att kunna det fick han lära sig programmera, något han än i dag tycker är ganska tråkigt. Men han ville förverkliga sina idéer, så han bet ihop och knackade kod, pixlade grafik och skrev copy. De två sista var betydligt roligare sysselsättningar.

Stajl Plejs Community föds

I oktober 1996 lanserade Rick första versionen, som på den tiden hette Stajl Plejs Community. I centrum stod en lättanvänd, webbaserad chatt: ett gäng chattrum där folk kunde samlas och snacka live. För att man skulle slippa fråga ”vem är du och var kommer du ifrån?” varje gång, lät han medlemmarna lägga upp profiler, så kallade Krypin. Där kunde man berätta om sig själv, så att en ny bekant snabbt fick grepp om vem man var. Plötsligt blev det både lättare och roligare att lära känna nya människor. Chatten blev helt enkelt så mycket bättre.

Den gröna epoken

Designen växlade skepnad genom åren. Den första riktigt älskade looken var den gröna epoken, knappgrön, pixlig och full av personlighet.

Den aprikosblågröna epoken

Sedan kom den aprikosblågröna epoken. Färgskalan mjuknade, men känslan var densamma: en plats som var helt och hållet vår egen.

Från Stajl Plejs till LunarStorm

Vid millennieskiftet bytte sajten namn till LunarStorm och tog verklig fart. Två miljoner svenskar växte upp digitalt med den. LunarStorm mottog Det stora internetpriset, med motiveringen att tjänsten gjort mer för unga tjejers digitala mognad än mångmiljardsatsningen Hem-PC-reformen.

Den omåttligt populära Gästboken

Nackdelen med en chatt är att den sker just nu. Är man inte inne i exakt rätt ögonblick missar man allt det roliga. Därför började Rick flytta kommunikationen till redskap med längre hållbarhet. Han lanserade Gästboken, ett semi-publikt sätt att kommunicera. Alla kunde se vad som skrevs i en väns gästbok och haka på. ”Semi-publik”, för i praktiken var det vänkretsen som spanade in varandras gästböcker, inte hela världen.

Gästboken blev det i särklass mest populära sättet att kommunicera på LunarStorm. Och notifieringen, de stampande fötterna, fick hjärtat att bulta en extra gång varje gång de dök upp.

Och nu: Neenya

Neenya är en modern återfödelse av precis den här känslan. Samma Krypin, samma gästbok, samma stampande fötter, men byggt för dagens webb, responsivt och vackert. Berättelsen byggs ut efter hand. Fortsättning följer.